Dikt till idéburen sektor
Vi är alla bärare av idéer
och många av oss bär dem helt utan ersättning
och vi upplever faktiskt att vi har roligt, att vi brinner,
vi känner engagemang, att stora behov finns för våra olika idéer
Vi upplever också en brist på engagemang från vårt kommunhus!
Ibland upplever vi att ekonomin inte brinner lika mycket för våra idéer!
Vi upplever också avfolkning,
en känsla av att våra visioner trots allt inte är större än orten vi bor på!
Men vi tar det från början
Vart börjar allt och vad kom egentligen först?
Hönan eller ägget, visionen, engagemanget eller vår idé?
Men kanske allt sitter från ihop?
Kanske det mest naturliga ska vara att man reser framåt
– att en viss utveckling sker
men sanningen är att vi genomgår flera olika stadier av engagemang genom vårt liv,
som att livets olika delar kräver olika sidor av oss
och utvecklar oss på olika sätt, att resan ständigt sker framåt,
bortåt, inåt, HÖGER/VÄNSTER,
för en engagemangsresa går aldrig från punkt A till punkt B,
den vandrar som våra pulsslag, sick-sackar mellan smått och stort
Det fina är att vi alla kan komplettera varandra
med våra små och stora erfarenheter och ALLA behövs,
som kommun är vi en Gott och Blandat-påse av engagemang,
där alla kan bidra med sina egna visioner,
en liten bit av sin egen välsmakande historia
Under denna varma torsdagskväll sätter vi upp våra lappar
och för knivskarpa dialoger om kommunens framtid,
skriver broar som ska ta våra idéer till framtiden
Någon ropar ut, vi kan inte låsa fast oss i att vi är en bruksort, vi är större än så!
Några diskuter att vi måste göra något bra av den korta tid vi har tillsammans!
Några pratar om en bättre tillväxt!
Någons skriver om modet att våga förändra!
Någon deklamerar att vi ska ändra sätt att tala och presentera!
Någon kräver ett kulturhus!
Några enas om att kommunen borde stötta mer och bättre!
Någon tycker allt många fler borde se storheten vi alla har!
I alla fall är det mycket viktigt som skrivs på våra papper den här varma junikvällen,
mycket bra som kommer fram när det idéburna vränger sina hjärnor
men det svåraste av kvällens uppgifter är kanske då vi ska knåpa ner en tidslinje över vårt liv,
vissa skriver mycket, andra mindre,
det är svårt att summera ett liv på en kort tidslinje
De små spåren av sorg och lycka i våra liv,
de små nyanserna av livserfarenhet kan inte fastna på ett papper,
de små spåren av eld som brinner i utkanten av våra själar,
slagget av livserfarenhet som glittrar i våra ögon,
våra kungakronor av livskris och segertåg kan inte fängslas på en tidslinje,
de gömmer sig i vår panikartade lilla känsla
hjälp, har jag inte upplevt något i mitt liv?
men allt finns i vår själ, minnesbilder som sätter integritet i vårt hjärta,
och det fantastiska är att vi kan låta alltsammans läcka ut,
hjälpa andra i liknande situationer vi själva befunnits oss i,
våra erfarenheter kan bli stöttepelare
till framtida kommuninvånares drömmar
och spelar ingen roll hur stora eller små våra erfarenheter är,
deras vikt kommer ändå att sjunka genom jorden, nå andra hjärtan,
sätt eld i andra själars bultande mittpunkter
utveckla vårt samhälle i rätt riktning,
så bär era idéer med varmsamma händer,
det är faktiskt något vi kan göra idag; ta varandras idéer på allvar,
bär er idé som finporslin eller nyfödda,
bär dem ända in i framtiden,
bär dem för varandras skull!