Dikt till näringslivet
Strategiarbetet fortsätter, tankarna vandrar vidare
och geniknölarna gnuggas som små aladdinlampor i varje företagarskalle
som under kvällen ska se till att vi sorterar, diskuterar och tar oss vidare,
vi tänker så att det riktigt känns i väggarna på Hotell Monica,
kanske en ny upplevelse för vissa, hehe…
Vi måste våga inventera vår vardag, identifiera vart problemen ligger,
kavla upp ärmarna och göra jobbet
men vi går lite isär i våra tankar
för det är många frågor som glöder på sina gula post-it lappar,
många små moln av frågor som nästan skymmer själva solen
som ska lysa över diskussionen, nämligen vår kommuns framtid!
Ibland märker jag av en tystnad när människor ska prata
under kvällens workshop,
vet inte om det handlar om att ingen egentligen bryr sig?
Eller om alla känner av den långa arbetesdagen
och kanske ser fram emot kvällens afterworköl
lika mycket som vårt gemensamma arbete?
Eller så är det så att alla håller med varandra
men att vi är lite rädda att ta till egna ord,
väntar på att någon annan ska sätta bollen i rullning?
Jag väljer att tro på en kombination av de två sista
för det jag absolut inte tror på är att ingen bryr sig om vår framtid,
bara faktumet att vi offrat lite av vår företagartid och tagit oss hit ikväll
måste betyda att man bryr sig om Hagfors Kommuns framtid?
Efter lite skinkwraps och kaffe lossnar det
och aladdinlamporna gnuggar bort; den (ibland) värdelösa kommunikationen,
arbetslöshet, bristande sammarbete, arrogans och allt det krångliga,
till framtiden gnuggade vi fram; sammarbete mellan företagen,
fler unga företagare, den negativa bruksmentaliteten,
OK-macken i alla lägen, lojal personal
och såklart den där humorn som vi alla älskar!
Låt oss tänka hela vägen på egen hand,
inte bli handmatade utan själva sätta skedjävel i munnen,
motivera varandra att bli kommunens små alkemister som gör guld av skit!
Smider självkänsla av allt det negativa!
Hur blir vi lokala patrioter med hjärtat öppet för varandra?
Hur blir vi realister som ändå vågar vara drömmare?
Stora frågor med små svar, för det självklara är oftast det enkla,
det handlar om att verkligen våga leva i de små svarens storhet!
Hur blir vi bättre som kommun – Våga!
Hur blir vi bättre som kommun – Utveckla!
Hur blir vi bättre som kommun – Dröm!
Hur blir vi bättre som kommun – Vara rädda om det man har!
Hur blir vi bättre som kommun – Sammarbeta, hjälp varandra att bli bättre!
Hur blir vi bättre som kommun – Gemensam målbild!
Sträva mot samma mål på olika sätt!
Svårare än så är det inte, så låt oss kavla upp varandras ärmar,
sätta spaden i mullen och gräva upp den där skatten
som vi i flera år faktiskt känt till
eller ska vi ta det lite lugnt och vänta ett tag till,
ta en kaffe till, pilla navlen
och vänta tills någon annan gör jobbet åt oss,
valet är vårt…